Oj, vad vi funderat på om vi skulle våga oss på att renovera trappan själva eller låta en firma fixa allt. Tror vi funderat i minst fyra år och så här i efterhand kan man undra varför vi väntade så länge. Mycket beror naturligtvis på att jag funderade på hur det skulle gå med alla katterna våra som springer upp och ned man vill ju helst inte ha färg i hela huset. Jag började redan i juni att skruva ner ribborna som sitter ovanför trappan mot vardagsrummet.
Halva köket var en målarhörna, stod ute när det var fint väder men mestadels inne.
Jag avskyr verkligen sådana här nålfiltsmattor, trappans var dessutom hål i lite här och var efter katternas framfart. Att ta bort dem var en pers för mig, för mannen min gick det däremot i en rasande fart.
Vi byggde även in trappan med tanke på att få mindre damm under trappan. Mannen min åkte och köpte någon billig dörr har jag för mig att det var som han sågade i rätt storlek och målade med samma färg som ribborna målats med.
När vi började renoveringen hade vi ingen aning om hur vi skulle göra med trappstegen, först tänkte vi gjort hela trappan vit. Blev dock avrådda av en svåger som inte alls tyckte att det var praktiskt att ha vita trappsteg och dessutom skulle den ju behöva slipas då och att ha slipdamm i hela huset var inget jag såg fram emot. Helst ville vi ha något slitstarkt som inte repas med tanke på små kattklor och vi var även rädda för att det skulle bli halt. Börjar ju bli lite äldre he he man vill ju inte riskera att stå på näsan,det är ju lätt hänt menar jag även om man inte är last gammal.
Efter lite letande föll valet på ett tarkett vinylgolv med lite plankkänsla. Lägger man det som golv så är det ett vanligt klickgolv, nu när det skulle ligga i en trappa var vi tvungna att limma fast det. Vi valde anthracit, svart med lite grå nyanser i här och var, mycket slitstarkt och vattentåligt 369 kr kvadratmetern. Jag måste säga att om jag jämför med hur det var förut med allt katthår som fastnade i nålfiltsmattan så har mitt städliv blivit betydligt enklare, en trasa och trappan är ur torkad på två minuter, helt underbart.
Längst fram spikades en aluminiumlist fast.
Helst vill jag fortsätta med hela köksgolvet. Det skulle bli så snyggt, tror jag. Eller kan det bli för mycket av det goda :)?
Hittade inget superbra kort fotografens fel, som är jag själv så ingen att skylla på :) men ni kanske ser att det blivit bättre. Själva är vi så himla otroligt nöjda och när man dessutom gjort jobbet själv känns det extra bra tycker jag.
För övrigt rullar livet på även om det hittills inte varit ett enda dugg bra år för vår del, eller man kan säga att många i vår närhet blivit hårt drabbade. Det har redan hänt så många tråkiga saker som vanligtvis inte ens hänt runt oss under ett helt år förut. Jag vet mycket väl om att vi varit väldigt förskonade här i livet och jag försöker varje dag tänka på hur mycket vi har att vara tacksamma över. Det är märkligt det där för man vet att allt kan hända men när det gör det så känns det ändå så fruktansvärt overkligt och hemskt. Därför blev det lite längre blogguppehåll än vad jag först tänkt mig, men efter tre dagars mer eller mindre konstant gråtande så hämtade även jag mig. Många runt oss har och kommer att ha en tuff tid framför sig och jag är väldigt ledsen för deras skull. Idag blir det dock åter lite roligheter i livet, så snart yngsta pärlan kommer hem skall vi åka in till stan och kika efter balklänning. Hon tar ju studenten till våren. Tänk vart tog alla åren vägen, från en liten skrutta till en mycket bestämd ung dam. Så det troliga är nog att hon bestämmer själv helt och hållet vilken klänning det blir och jag betalar :)
KRAM
KRAM
